27 januari - äntligen!
Det var det man trodde iaf...eller jag hade aldrig trott att jag ens skulle komma så här långt, men nu sitter jag här. VÄNTAR, VÄNTAR, VÄNTAR.....lite känns det som att om lilla bäbis inte kommit innan denna dag är slut så blir det ingen alls, det är alltså idag eller aldrig !
Jag tror lite att det blir en spärr i kroppen när det enda man tänker på är att man vill att det ska börja...varenda liten konstig känsla får en att rycka till och hoppas. Ska jag vara helt ärlig så längtar jag nästan mest till att se om min eländiga kropp blir bättre när ungen kommit ut ur den. Jag kommer knappt ihåg hur det känns att vara smärtfri, men jag längtar.
Pga kroppen har jag idag min hemhjälp här som städar och kämpar med mitt hus, mamma såklart :) Det känns så fel, man är snart 30 år och mamma kommer fortfarande och hjälper en med sånt, men det är en himla tur att jag har henne. Själv kan jag dammsuga ett rum sen måste jag ge upp och vila....huvvaligen....snart så...eller som sagt, det kanske inte blir nån bäbis alls av detta.
Så här ser jag mina fötter numera :
skriven
Nu är det fredag och jag hoppas att du är inne och föder nu så att vi får träffa lilleman och så att min gissning stämmer! Kram och lycka till.