Vår minisemester

Första stoppet var Sundsvall där jag återigen fick träffa min älskade Erika :) . Åh, så roligt att ses, kändes inte som att vi varit ifrån varann så länge utan tog vid där vi slutade. Så skönt med en sån vän :)
Fint väder fick vi oxå, så vi kunde vara ute med barnen på dagarna. Lite shopping hann vi med oxå. Det var väl mest jag som var sugen på det, men jag tror ändå att det var Johnny som hade mest i påsarna när vi var klara.
Cirkus till Moas stoooora förtjusning på norra berget en underbart varm dag och lite lek i lekparken. Sen en massa god mat och dryck hemma hos Erika och Mauro. Kul oxå att se deras Milo igen, han hade verkligen blivit stor nu då han lärt sig prata.
















Andra stoppet var i Kramfors hos min moster där vi övernattade innan tidig uppstigning och bilen gick mot Lycksele djurrpark. Vi mötte upp med Emma och Ronny tillsammans med barn och sov på hotellet där en natt oxå. Två heldagar på djurparken och vi hade nöjda och trötta barn med oss hem igen :)

















Hemma efter 2 veckor igen .....yippie!

Nu har jag tuuuusen saker jag skulle vilja hinna skriva om. Självklart blir det ju ryggen som kommer att ta den mesta tiden eftersom det känns mest aktuellt i mitt liv just nu. Men oxå fina sommarbilder på mina finfina småtjejer som till större delen fått roa sig hos mormor o morfar senaste veckorna.

Börjar med ryggen då.....även denna operationen blev uppskjuten, började tro att det inte var meningen att det skulle bli av, men dagen efter planerat datum small det äntligen till. Blev sövd strax innan 14 den 11 juli och vaknade till liv igen just innan 22. Jag vet inte riktigt varför jag hade fått för mig att jag inte skulle ha ont då jag vaknade utan mer skulle va som i en härlig drogad dimma första tiden. OJ så jag misstagit mig....vaknade med den mest outhärdliga smärta jag någonsin känt i hela mitt levande liv. Nå så mycke jävligt va ont det gjorde. Jag bara grät och hade smått panik över känslan. Och när en av sköterskorna sen bad mig att vara tyst för att inte störa ndra patienter blev allt bara värre.
Jag vet inte allt som de sprutade i mig, men en hel del massa droger som jag förstått, plus en påse blod, då jag förlorat ungefär 1 liter under operationen.
De två tre första dagarna ville jag bara DÖ, bokstavligen, jag bad faktiskt flera gånger att det skulle ge mig nåt att bara somna in på och aldrig  behöva vakna upp igen. Fyyy fan, så ont jag hade. De försökte få mig att sitt upp i sägen rätt fort, men antingen ville jag bara spy eller så svimmade jag bara, riktigt obehagligt.
Men tillslut började det kännas som att det fanns hopp om liv igen, då jag efter fem dar tog mig upp ur sängen och kunde gå på toa själv, men blir verkligen glad för det lilla som i vanliga fall är så självklara saker att klara på egen hand.

Jag låg första veckan i Umeå, men flyttades sen till Skellefteå för att vara närmare hem. Kändes faktiskt skönt, och jag vill verkligen tacka ALLA som kom och besökte mig. Det piggade verkligen upp och man fick känna sig lite vanlig igen med andra människor än sköterskor och doktorer.
Maten på sjukhus är dock helt förfärlig och ibland helt oätbar. Jag är absolut inte kräsen vad gäller mat, men en del gick bara inte att äta. När aptiten var tillbaka blev det istället många godispåsar och kakförpackningar i magen som kompensation för maten.

Jaja, nu är jag på hemmaplan igen sen i måndags och det känns lite sådär......får hem barnen idag, och jag gruvar mig faktiskt lite. Huvudet och kroppen är inte på topp, och därefter följer humöret oxå tyvärr.

Nu ska vi i väg till stan för trevligheter hos de nygifta paret Lestander :), ska visa bilder från deras bröllop i lördags som jag fick permis för att fara på. SÅÅÅÅ vackert verkligen!

Massa bilder från senaste veckorna kommer snart....LOVAR !!! :)