8 månader

Nu är det 8 månader sen Livia kom till oss.....kan inte fatta att jag varit hemma så länge, och ännu längre är det ju eftersom jag var hemma ett bra tag innan hon kom oxå. Tiden går fort och nu är det inte länge kvar innan allvaret börjar på riktigt igen. Jag både längtar och inte....längtar till vardagsrutiner igen, få komma bort från hemmet och inte bry sig om några barn ett tag och att få längta hem till både hem och familj.
Just nu är jag spyless på hemmet framförallt....smuts och verktyg överallt. Varje dag ska det plockas och dammsugas, torkas och hålla undan, puh! Utöver det ska man försöka spendera riktig tid med barnen och vara på ett skapligt humör med middag på bordet när Johnny kommer hem, inte helt lätt alla dagar kan jag lova.

Nu försöker jag att baka så mycket jag hinner på dagarna oxå inför kommande 4års-kalas i huset. Tur att vi har startat frysboxen ute i förrådet så vi kan fylla på där för det har blivit endel redan. Fast jag tycker det är himla kul att baka och gör det gärna, men det är väl just det att få göra det ifred :)

Ska försöka göra en räcerdusch nu medans Livia sover och Moa är på dagis, sen ska jag börja plocka i skrotet igen.

Ha en trevlig onsdag alla!

Blodig morgon

Jag tror det är fjärde gången som Livia slår sig så att det sprutar blod ur munnen. I morse stöp hon rakt in i rumsbordet med munnen som stötdämpare. En jätteledsen Livia som sen låg länge i famnen och bara myste med mamman.....sen somnade hon direkt hon nuddade vagnen utan protester....gullebarn.

Knäppa mamman som tar fram kameran i bedrövelsen :

            

Hon är lite för kaxig och tror att hon är duktigare än vad hon egentligen är på att stå själv. Nu ställer hon sig ofta upp och släpper stödet för att balansera på småfötterna. Ibland går det riktigt bra och man blir riktigt imponerad hur hon klarar av det, men ibland så går det som idag tyvärr. Vi testade gå-vagnen igår och det gick bra för henne. Gå-stolen gillar hon inte så mycket, där fattar hon inte hur hon ska ta sig framåt utan backar tills det tar stopp och då är det roliga slut. Men med vagnen gick det bättre....fast det tar väl bara en stund så har hon dragit den över sig oxå och då blir det väl inge roligt :)
Tokunge som far fram alldeles för fort nu....med Moa hade vi inte riktigt samma bekymmer så här tidigt, men man ska väl lära sig själv snart oxå med blod, blåmärken och skrapsår på minsta hjärtat. Tur att det oftast går bra när de slår sig iaf.

Besök i Lundbäck

Igår fick jag mysa med lillebror Molin för första gången....så len, så len och fin :)
Även Matte o Pia var där med sin vovve Tyson som fick en välbehövlig rakning av Sandra....kul att se även dem, var så länge sen.